Ein Karem vid Jerusalems sydvästra gräns är känd som Johannes Döparens födelseplats. Hit kommer cirka tre miljoner besökare varje år, varav många pilgrimer. Här har även många konstnärer slagit sig till ro. En av dem är Yitzhak Greenfield, känd över hela världen för sin konst.
Redan första dagen i Ein Karem, slås man av lugnet och stillheten, en stor kontrast mot larmet och all trafik i Jerusalem, bara 20 minuter härifrån. Omgiven av en frodig lummig dal lever Ein Karem, Vårens vingård på hebreiska, verkligen upp till sitt namn. I mars månad har visserligen mandelträden blommat över, men året runt sprider sig doften av vilda blommor, timjan och lavendel över byn. Vid anblicken av de välskötta stenhusen och de rensopade gatorna är det svårt att tänka sig att Ein Karem var ett slumområde under en lång period. Något som blev tydligt en decemberdag 1948, då två lastbilar med immigranter från Marocko och Irak anlände till den övergivna byn.
”Det här är paradiset, ni otacksamma dumskallar. Ni förtjänar inte att vara på denna underbara plats. Åk härifrån, åk härifrån!”.
Orden lär ha kommit från syster Elisabet, nunna i det ryska klostret Al Moskovia i Ein Karem. Staten Israel hade nyligen bildats, och regeringen sökte husrum för alla människor som strömmade in i landet: när immigranterna såg allt avfall på gatorna, och fick veta att det saknades både vatten och elektricitet vägrade de att gå av lastbilarna. Deras protester hördes ända upp till klostret, Elisabets ord om paradiset måste ha gått fram till några av immigranterna som klev av och skapade ett hem i Ein Karem. Något som de säkert inte ångrade.
Det var också på 60-talet som konstnärer upptäckte vilket ”paradis” som finns här. En av dem är Yitzhak Greenfield som immigrerade från Brooklyn, New York, för femtio år sedan. En dag när jag utforskar byn ser jag porten med skylten: Greenfields Art Gallery, Välkommen in. Några pilar visar vägen in, till en prunkande trädgård där Greenfield har sin atelje. Här tar konstnären själv emot. Hans ansikte inramas av ett vitt välansat skägg och på huvudet bär han en svart basker. Väl inne slås man av ljuset, och all konst som fyller golv, hyllor och väggar: målningar i olja, akvarell och akryl, som visar den 86-årige mannens kreativitet.
– Att bo och arbeta i Jerusalem är en speciell resa för mig, säger han när vi går runt i ateljen. Han fortsätter:
– Mina målningar är visionära landskap, rekonstruktioner av Jerusalem, som inte är relaterade till något speciellt område.
Staden Jerusalem, ligger honom varmt om hjärtat, vilket var extra tydligt i utställningen Exploring Jerusalem, 2017. Han berättar att han alltid har fascinerats av stadens historia och den dynamik som finns. Genom sina målningar undersöker han sina band med judendomen och sina verk har han ofta med religösa symboler såsom kabbala, en viktig del i den judiska mystiken och som vill ge en förståelse för den gudomliga naturen. Här finns även cenrala teman får de judiska traditionerna.
Yitzhak Greenfield berättar att han inte betraktar sig själv som religiös, utan mer som en andlig person, något som han vill ta fram i sina verk.
-Andligheten finns omkring oss, menar han. Om du ser dig omkring kan du säkert uppleva den på många platser. I Ein Karem och Jerusalem, i det gudomliga landskapet och atmosfären.
Greenfields verk har varit representerade runt om i världen, New Yorks Metropolitan Museum och Israel Museum bland andra. När vi möts håller han på att förbereda en utställning i Jerusalem om jemeniterna, som kom till Israel mellan 1949 och 1950. En liten grupp slog sig ned i de övergivna husen i Ein Karem. Han berättar vidare hur de alltid har följt de judiska traditionerna, avskärmade från det moderna livet. Liksom många andra judar som levt i arabvärlden möttes de ofta av förakt från de europeiska sionisterna.
Ovanför sin ateljé har konstnären sin bostad. I 14 år bodde han på en kibbutz där han träffade sin hustru. År 1968 hittade de ett hus i Ein Karem, där han har sett sina fem barn växa upp. För många år sedan,var deras hem en gammal kvarn, och hade stått tomt i flera år, efter att många araber flydde när de hörde rykten om att israeliska styrkor skulle inta byn.
Här känner man verligen historiens vingslag. Från huset ser man det ryska klostret, där syster Elisabet såg immigranterna anlända 1948. Man ser även vägen som leder upp till Visitationskyrkan, där den berömda fresken av den italienska konstnären Vaghiarni finns. Enligt Nya Testamentet bodde Maria, Jesus mor, i byn: strax nedanför kyrkan ligger Marias Brunn, där hon möter sin kusin Elisabet, Johannes Döparens mor. Det är lätt att föreställa scenen när de fyller sina krus och småpratar med varandra.
– Känn vad fridfullt det är, säger Greenfield, när vi senare på kvällen drar oss ut till trädgården. Det har börjat skymma och han ska stänga sin atelje. Ute i trädgården växer granatäpplen och valnötsträd. Vinrankor klättrar över husväggen, och här finns den gamla olivpressen kvar, även den en påminnelse om en tid som har flytt.
– Kom gärna tillbaka i morgon, säger han när vi skiljs åt. Jag har öppet även på Shabbat.
När jag lämnar Greenfields atelje ligger byn tyst och stilla. Det är fredag och enligt judisk tradition har sabbatten inletts. Den pågår från solnedgången på fredag kväll tills ”tre stjärnor” syns på lördagen. I husen har sabbatsljusen tänts och sprider ett varmt sken. Nu ska inget onödigt arbete utföras, det är tid att umgås med familj. Från synagogan, hörs sång och musik, några barn leker utanför på gården och några män står och småpratar med varandra.
Och om det är tyst på fredagen, är det desto livligare på lördagen. Närheten till Jerusalem lockar den lokala befolkningen hit under helgerna. För att besöka konstgallerierna i HayMayan, en av de pittoreska områdena i byn och för att njuta av maten. Restaurangerna i Jerusalem är stängda under Shabbat. dock inte i Ein Karem.
Senare, långt in på lördagsnatten, när lugnet åter har lägrat sig över byn, ligger gatorna tysta och stilla, och det enda spår av sabbaten är några övergivna vinflaskor utanför byns synagoga. När de tre stjärnorna lyser i mörkret, tänker jag på en drömlik målning i olika nyanser av blått, i Yitzhak Greenfields ateljé. Hans vision av Jerusalem, en stad där människor lever sida vid sida.
vardagsbilderwordpress.com 