Klostret Notre Dame de Sion ligger högt beläget i Ein Karem, vid Jerusalems sydvästra gräns. I klostret, där jag tillbringade en vecka i mars, råder stillhet och ro. Endast någon mil härifrån finns dock en annan verklighet. Vid muren, som Israel började bygga 2004, ligger Check Point Betlehem, gränskontrollen som skiljer Västbanken från Israel.
Ett starkt minne är den kvinna jag passerade när jag gick genom kontrollen. I ett stilla ögonblick möts våra blickar och vi delar en gemenskap: vi är båda kvinnor på väg mot samma mål. Där slutar dock likheterna. Jag kan så gott som obehindrat röra mig genom kontrollen. För palestinierna är det dock inte lika lätt. De behöver stå i kö redan vid fyra på morgonen för att komma i tid för att nå sina arbeten i Jerusalem.
Dagar att minnas, det är namnet på en bok jag fick av min mor Irmelin för flera år sedan. I boken har jag skrivit ned mina tankar, från Söder vid Reimersholme där jag har bott sedan barnsben. Från Ljusterö och Österlen, Italien…Platser där jag och min man Sven tycker om att vara på.
Och där han hämtar inspiration till sina otaliga bilder.
Möten, människor och miljöer är något som har präglat mitt liv: i mitt arbete som flygvärdinna, som journalist och mediepedagog.
Nu senast i bergsbyn Ein Karem. Det är här i klostret jag möter Lilly Halperin och syster Regine, som trots den konflikt som pågått i sjuttio år, förmedlar ett hopp och en tro på en möjlig fred.
Och det är om möten och människor vår blogg ska handla om. Om livet – och tacksamheten att få finnas.
vardagsbilderwordpress.com 